Jag har i ”Forntid,” avsnittet ”Taifolkens ursprung” och artikeln ”Kungariket Dali” berättat att mongolerna hade kuvat Tibet och Dali 1253 respektive 1256. Efter detta ville mongolerna attackera den del av nuvarande Kina som fortfarande hölls av Songdynastin. Därför skrev de tre brev till Dai Viets kejsare Tran Thai Tong (Choen Thai Tong) เจิ่น ท้าย ตง (r. 30 mars 1258-5 maj 1277) och begärde fri passage genom Dai Viet för att den vägen attackera det gamla Songimperiet.

Då Dai Viet vägrade att gå med på detta invaderade mongolerna sent 1257 detta vietnamesiska rike under ledning av den tidigare omtalade Uriyangkhadai, där yifolk från Yunnan bidrog med soldater till mongolernas styrkor. I början var mongolerna framgångsrika och intog huvudstaden Thang Long ทางลอง tidigt under 1258, men snart lyckades Dai Viet slå tillbaka denna mongolinvasion. Det skulle dock komma fler besök som du kan läsa om längre fram i denna artikel.

Thang Long blev huvudstad i Dai Viet 1010 och blev från och med 1831 känd som Hanoi ฮานอย. Staden har genom historien bytt namn många gånger.

I slutet av 1282 invaderades Champa av mongolerna. Invasionen kom från havet, men general Sogetus invasionsstyrka bestod bara av 100 fartyg, 25 landstigningsbåtar och 5 000 man. Detta berodde på att en stor del av mongolernas flotta hade sjunkit i samband med mongolernas andra invasionsförsök av Japan 1281.

Dai Viet som hade en bra relation med Champa hade vägrat ge mongolerna tillstånd att passera genom deras rike på väg mot Champa. Det var därför som mongolerna kom sjövägen. De ska ha nått fram till den starkt befästa huvudstaden Vijaya i januari eller februari 1283. En källa är så specifik att den säger vid midnatt den 13 februari 1283. Striderna som bröt ut har kallats slaget vid Thi Nai-bukten och du kan läsa lite mer detaljerat om detta i de externa länkarna.

Trots att Sogetus styrkor var i mindertal lyckades de faktiskt inta Vijaya den 17 februari. Den gamle kungen Indravarman V (Intharaworaman 5) อินทรวรมันที่ 5 (r. 1257-1288) lämnade huvudstaden och flydde upp i bergen där mongolerna förgäves försökte fånga honom.

Indravarman V:s son, som senare blev kung Jaya Simhavarman III (Phra Chai Singhaworaman 3) พระชัยสิงหวรมันที่ 3 (r. 1288-1307), fortsatte att bekämpa mongolerna i ett långvarigt gerillakrig. Mongolerna hade i princip bara kontroll över huvudstadsområdet och till sist hade de fått nog.

Sogetu hade förgäves begärt förstärkningar av Khubilai khan och seglade till sist hem på våren 1284. Vad han inte visste var att en ny mongolisk flotta och 15 000 man redan var på väg för att undsätta honom. Men denna nya flotta blev heller inte framgångsrik.

Det finns källor som säger att mongolerna tog sig fram och attackerade Angkorrikets ytterkanter 1283. Den kambodjanske kungen Jayavarman VIII (Chaiworaman 8) ชัยวรมันที่ 8 (r. 1243-1295), som efterträtt Indravarman II, bestämde sig då för att betala tribut till mongolerna, vilket kan ha räddat hans rike.

Det kan vara intressant att veta att Jayavarman VIII övergav buddhismen och återgick till hinduismen efter sin fars död. Han försökte faktiskt utrota buddhismen samtidigt som han understödde hinduismen under hela sin regeringstid.

Då Sogetu kommit hem igen presenterade han en plan för ett nytt anfall mot Champa för Khubilai khan. Den här gången skulle man anfalla både via land och sjö och var därför tvungna att passera genom Dai Viet. Tanken var att attackera Champas armé från både norr och söder. Khubilai khan godkände planen och utsåg sin son Toghon (Tokon) โตกอน till kommendant och med Sogetu som nästkommenderande. Planen sattes i verket 1284. Här talar en annan källa om ett mongoliskt anfall 1282-1284.

Toghon begärde nu att få passera genom Dai Viets territorium, men vietnameserna kunde inte komma överens om hur man skulle agera. En grupp motsatte sig bestämt mongolernas krav och samlade en armé på 15 000 man. Toghon attackerade därefter Dai Viet i januari 1285 och besegrade Dai Viets armé och ockuperade huvudstaden Thang Long i juni 1285.

Dai Viets kungliga familj hade lämnat Thang Long och begett sig söderut. Under sin reträtt använde man sig av den brända jordens taktik och lät bränna byar och grödor. Samtidigt hade Sogetu tagit sig söderut med en flottstyrka och marscherade nu norrut för att fånga Dai Viets styrkor i en kniptångsmanöver.

Sogetu blev nu fångad mellan styrkor från Champa och Dai Viet under sin marsch norrut. Chamfolket, som var på jakt efter Sogetu, lyckades faktiskt besegra och döda honom 1285 i ett slag som kallats slaget vid Tay Ket. Det finns andra källor som säger att Sogetu blev halshuggen av vietnameserna!

Toghon som var på väg nedför Röda floden blev utsatt för en motattack av Dai Viets styrkor som tvingade honom att dra sig tillbaka. Han lyckades klara sig utan stora förluster tack vare hjälp från en mongolisk flottstyrka.

Den armé som Sogetu hade befäl över led ett nytt förödande nederlag vid Röda floden under sin fortsatta marsch norrut. Få av soldaterna lyckades ta sig hem till Kina då de förföljdes av trupper från Dai Viet och då de också blev utsatta för anfall från hmong och yaofolket.

Champas kung ville inte ha fler besök av mongolerna och skickade därför en ambassadör till Kina som kom fram den 6 oktober 1285. En ambassad från Kambodja anlände samtidigt. Champa erkände nu mongolisk överhöghet och accepterade sin roll som tributstat. Men redan före 1300 försvinner Champa faktiskt ur de kinesiska källorna.

1286 eller 1287 utsåg Khubilai khan en avhoppare från Dai Viet som prins av Dai Viet. Det handlade om den vietnamesiske kejsaren Tran Nhan Tongs (Choen Noen Tong) เจิ่น เญิน ตง (r. 1278-1293) yngre bror Tran Ich Tac (1254-1329). Problem med försörjningslinjerna ska ha kullkastat mongolernas planer om att ge makten till Tran Ich Tac.

I oktober 1287 invaderade mongolerna ännu en gång Dai Viet. Befälhavare var återigen Toghon och hans väldiga styrka ska ha bestått av 70 000 soldater, 21 000 man från stamfolk i Yunnan och från ön Hainan, en förtrupp på 1 000 man, samt 500 fartyg.

Det finns källor som anger året till 1289 och att de mongoliska styrkorna bestod av 300 000-500 000 man. Detta förefaller vara en enorm överdrift. Oavsett hur stora styrkorna var så skickade Khubilai khan ut tidigare krigsveteraner i detta krig. Strategin den här gången var att först bygga upp en väldig militärbas vid Hai Phong (Hai Fong) ไฮฟอง, varifrån attackerna mot Dai Viet skulle ske.

Vietnameserna, under ledning av överbefälhavaren och prinsen Tran Hung Dao (Tran Hueng Dao) ตรันฮึ่งเดา (1228-1300) såg till att evakuera sin befolkning och använde sig återigen av den brända jordens taktik. Detta innebar att mongolerna inte hade något att erövra och leva av. Den mongoliska flottans 500 fartyg förbereddes därför för att segla ut för att jaga förnödenheter till Toghons armé.

Tran Hung Dao beslöt sig då för att använda sig av en tidigare använd list för att besegra sin fiende. Denna hade tidigare använts framgångsrikt av en vietnamesisk general vid namn Ngo Quyen (Ngo Kwian) โงเกวี่ยน (12 mars 897-944) som senare blev kung i riket Dai Co Viet 938. Tran Hung Dao lät driva ner järnskodda pålar i floden Bach Dangs (Maenam Bak Dang) แม่น้ำบักดั่ง flodbotten. Därefter lockade man med en mindre flottstyrka in mongolernas stora flotta på floden strax innan det blev ebb.

Mongolerna hade gått i en fälla och flera av deras fartyg genomborrades av de järnskodda pålarna då vattnet sjönk. 400 av mongolernas fartyg sänktes, erövrades eller brändes då de besköts med brandpilar eller antändes av brinnande bambuflottar. En del av de järnskodda pålarna har man nyligen återfunnit och finns att beskåda på ett museum i Hanoi. Händelsen har blivit känd som slaget vid Bach Dang (Yutthanawi Bak Dang) ยุทธนาวีบักดั่ง och inträffade 1288.

(Slaget vid Bach Dang 1288)

I mars 1288 retirerade mongolerna hem mot Kina medan de plågades av förföljande vietnameser ledda av Tran Hung Dao. Då Toghon kom hem skickades han av en uppretad Khubilai khan iväg till en livslång exil i provinsen Jiangsu (Chiangsu) เจียงซู. Mongolerna och vietnameserna kom sedan överens om att utväxla sina krigsfångar.

(Jiangsu)

Trandynastin (Ratchawong Tran) ราชวงศ์ตรัน (1225-1400) beslöt sig för att acceptera mongolisk överhöghet för att undvika fler konflikter. Då den vietnamesiske kungen vägrade att infinna sig personligen hos Khubilai khan lät han fängsla hans sändebud 1293. Khubilai khans efterträdare Temür khan lät till sist frige de fängslade vietnamesiska sändebuden.

Efter att det mongoliska hotet var över ökade Trandynastin trycket mot Champa och 1312 invaderade kung Tran Anh Tong (r. 1293-1314) Champa, tog deras kung till fånga och gjorde riket till en lydstat.